Jag får ofta frågan: Varför fota analogt? Vi lever ju ändå i en värld där allt går snabbt, där man kan ta tusentals bilder på några sekunder och redigera dem direkt i mobilen. Så varför välja något som känns… långsammare? Vissa ser det även som något gammaldags, vilket det enligt mig inte är!
För mig är svaret enkelt: Det är roligt! Det är väldigt roligt!
Det finns dels något spännande i att stoppa in en filmrulle, dra fram första bilden och höra klicket när man trycker av. Man vet inte exakt hur bilden blir. Man får vänta. Och just det gör hela processen rolig. Brukar ibland tänka att ska man få till en helt perfekt bild, då lämpar sig digitalt bättre. Men om det inte är målet, utan det målet snarare är resan, då vinner analogt!
Men det handlar inte bara om känslan. När jag fotar analogt märker jag att jag blir en bättre fotograf. Varje bild kostar pengar. Det finns inget utrymme för 20 identiska bilder “utifall att”. Jag måste tänka. Hur är ljuset? Vad vill jag fånga? Är det värt att ta just den här bilden? Det gör mig mer närvarande – både i stunden och i själva fotograferandet.
Digitala bilder kan man ta när som helst, var som helst, hur många som helst. Det blir nästan lite förmycket ibland. Men analogt tvingar en att sakta ner. Att vara mer medveten. Och kanske är det just det som gör det så givande. Att det inte handlar om att snabbt nå ett mål, utan om att njuta av vägen dit. När bilderna sen kommer tillbaka från framkallningen och faktiskt blev bra – då är det bara en härlig bonus.
Så varför fota analogt?
För att det är roligt. För att det utvecklar mig. Och för att det får mig att stanna upp och uppskatta ögonblicket, på riktigt.
