Så var börjar den här resan egentligen? Tack som frågar! Sätt dig bekvämt, för det har varit en relativt kort men händelserik resa. Låt oss börja vid 2018.
Under hösten 2018 börjar jag jobba med film på stora professionella filmproduktioner. Allt från nyfilmatiseringen av Utvandrarna till diverse Sune-filmer, Ett sista race och Hammarskjöld, mfl. Som du kanske vet är filmbranschen en frilansbransch där man ibland har fullt med jobb och ibland färre, varpå jag kände att det vore bra med ett sido-gig jag kunde ha mellan mina filmjobb.
Jag började därför digitalisera äldre bilder, så som diabilder, pappersbilder och negativ. Det tuffade på ganska bra och stundtals var hela min lägenhet fylld med bilder. Visade sig vara ett ganska bra sidoprojekt.
Runt 2023-2024 började dock antalet filmjobb minska på grund av diverse lågkonjunkturer, krig och oroligheter i världen. Den stora streaming-eran som hade upplevts under covidtiden var snart borta. Samtidigt började jag fundera på ifall det fanns en marknad för att även börja framkalla analog film, jag gjorde ju redan halva jobbet genom att digitalisera negativ.
För min magkänsla sa att det analoga var på väg upp. Kanske en motreaktion mot allt det snabba på sociala medier, perfekta digitala bilder och en allt mer stressig vardag. En ny generation varpå väg att få upp ögonen för det analoga.
Samtidigt fanns det enligt mig ytterst få fotolabb i Sverige som omfamnade det analoga på riktigt. De fotolabb som fanns kvar framkallade endast vissa rullar, andra skickade de i hemlighet iväg till någon annan och vissa tog de inte emot alls. Dessutom upplevde jag hela deras mindset kring det analoga som oerhört föråldrat. Det var mer lönsamt för dem att sälja kikare och studentplakat än att omfamna det autentiska i fotografins fantastiska värld.
Jag bestämde mig för att testa. Jag följde magkänslan och sommaren 2024 skickade jag ut några krokar där jag sa att jag även hade börjat framkalla film, vilket inte riktigt stämde, för jag kunde nämligen ingenting om framkallning.
Men förhoppningen var att jag skulle ha lärt mig allt innan första jobbet skulle kommit in. Det tog dock inte mer än ett par dagar innan jag fick mitt första framkallningsjobb från en relativt nära bekant. 10 engångskameror stod på spel och jag fick snabbt lära mig allt som krävdes för att framkalla film.
Kände på många sätt att det var en perfekt kund att börja med. Skulle det gå åt skogen hade hon förhoppningsvis haft överseende med att jag är ny och att vi känner varandra. Men när jag tar emot kamerorna får jag höra “det här är tio engångskameror från mitt bröllop”. Svettigt? Absolut. Men jag kunde inte backa när jag hade dem i händerna.
Så planen var att jag börjar med att framkalla ett par egna testrullar, blir de bra provar jag med en av engångskamerorna. Går det åt skogen går jag till en fotobutik och lämnar in resten av kamerorna. Men allt gick bra och min B-plan behövdes inte. En kund blev till två, två till fyra, osv.
Cirka ett år senare hade filmjobben blivit mycket färre, men framkallningsjobben desto fler. Lägenheten hade blivit för liten, åtminstone ytan man kunde vara på. Köket var ett fotolabb, badrummet en station för filmen att torka och hela vardagsrummet var fyllt med diabilder. På dessa ynka 30kvm bodde förutom jag även en flickvän och en hund. Det var dags att antingen satsa genom att hyra en lokal eller lägga ner. Jag följde magkänslan ännu en gång.
Men en lokal betydde inte enbart att jag fick mer yta, det betydde även att jag nu hade en fast utgift och ett större kriterium – nu måste det gå ihop, jag måste satsa ordentligt.
Så jag bestämde mig då för att jag ska göra allt som krävs för att skapa Sveriges mest innovativa och moderna fotolabb för den nya generationens analoga fotografer. Jag skulle framkalla alla typer av filmrullar själv och i mindre omgångar. Likaså skulle jag skapa en struktur där så mycket som möjligt sker digitalt och automatiserat så jag kan spendera tiden på att skapa riktigt bra kvalité. Men viktigast av allt, jag skulle för guds aldrig sälja ett studentplakat.
Låt oss snabbspola till våren 2025, drygt ett halvår efter att jag flyttat till min lokal på Kolgruvan. Runt 750 filmrullar hade framkallats, flera hundra kunder hade hanterats och hundratusentals äldre bilder digitaliserats. Då händer något som verkligen bekräftar att jag var på rätt spår.
Organisationen Företagarna tillsammans med Almi presenterar våren 2025 listan “103 unga idéer 2025” vilket är en topplista över de mest intressanta, främsta och innovativa företagarna under 35 år. Hör och häpna, av runt 30 000 unga företagare hade jag, Hampus Brink med företaget Bildskanning, hamnat på listan!
Så varmt välkommen till ett av Sveriges mest innovativa företag drivet av en ung företagare. Men framförallt, välkommen till Sveriges mest innovativa och moderna fotolabb för den nya generationens analoga fotografer.
